Västra Mälardalens Släktforskare

Brage Lundström, ordf i DIS-Bergslagen, har renskrivit Jacob Albrecht Flintbergs beskrivning av Köping, tryckt 1789. Ett stort tack från VMS till Brage för det mödosamma arbetet att renskriva beskrivningen.

Innehållsrubrikerna i beskrivningen om Köping är:

- Afstånd från Stockholm och Ålder
- Handelsfrihet och Handelsdistrikt
- Landsköp
- Seglationsfrihet
- Fraktfart
- Twist med Borås-boerne
- Torg-dag
- Wåg- Bro- Hamnpenningar
- Mätarepenningar
- Marknads- Ståndpeningar
- Antal af Handlande och Handtwerkare
- Folk-numerären
- Consumtion och inre rörelse
- Confirmerade Privilegier

Köping

Afstånd från Stockholm och Ålder

Denne Upstad, belägen i Åkerbo Härad, ifrån Stockholm, W. N. W. 14 ¼:dels mil Land[1] och 13 mil sjövägen, är urgammal, och skall fordom alt från Köpings Hus eller Slott, hwilket af Birger Jarl år 1251 upbygdes, som låg wid södra ändan af Staden, hafwa strökt sig up till Malma Kyrka[2], hwilken ligger ½ mil Norr ifrån Staden. Se Hallmans Beskrifning om Köping p. 11. Grau l.c.p. 188, 189.

Handelsfrihet och Handelsdistrikt

Uti Riksföreståndaren Sten Stures Privilegium, die St:i Henrici Epifeopi 1474, blef Köping tillagd lika handelsfrihet med andre Köpstäder i Riket; och uti Konung Gustaf den Förstes Öpna Bref S:t Georgi dag 1529, förundes Köping den handelsfrihet och Stads-Rärr, som i andre Upstäder wore brukelig. Under den 12 April 1608 bekom Staden till handels-Distrikt Söder- och Norrberke Socknar, dör ingen skulle få handla, utom Köpings Stads innevånare, hwilke hwarje Lördag där ägde at hålla Torg-Marknad. Denna Stadens rättighet confirmerades ytterligare, igenom Kongl. Regeringens Resolution den 7 Martini 1639, hwilken innehölt, at Kronans Tiondejern wäl först borde uttagas hos Bergsmännen i Söder- och Norrberke Socknar, som Staden woro Privilegerade; men om något missbruk, under Kronans Namn, af Befallningsmännerne, Staden till prejudice, därwid föröfwades; så borde de härföre tiltalas och straffas. Medelst 2 § i Kongl. Resolutionen den 28 September 1675 förklarade Kongl. Maj:t sig destomera pröfwa skäligt, at Köping måtte åtnjuta Skinskattebergs, Gammelbo, Wiks och Söderberke Torgplatser enskilt, emot andre Städers intrång; dock landmannen obetagit dess afwel at ditföra, som Köpings Stad icke wille förwägra de andre omkringliggande Städer, tillika med sig, uti de öfriga Marknadsplatser sin handel fritt at drifwa och fortsätta. Sedan, igenom Kongl. Resolutionerne den 10 December 1680, § 1, och den 29 Augusti 1719, § 1, twisten emellan Köping, Westerås, Arboga, Hedemora och Säther, om handeln i Skinskattebergs, Norr- och Söderberkes och Gammelbo Socknar och Torgplatser blifwit remitterad till Kongl. Commerce-Collegii utlåtande, samt Kongl. Maj:t uti 2 § af sistnämnde Resolution stadgat, det de, som sutto i Wiks Torgplats, som enskilt tilhörde Köping, skulle plikta och dädan drifwas, samt Factorerne wid wite förbjudas, at idka någon handel därstädes; så blefwo år 1736 dessa Handels-districter indragne, på sätt p. 322, Stad-Titulen Westerås, finnes anfört, och en allmän handelsfrihet i dem samtelige Städer och Allmoge förund.

Landsköp

Under den 14 December 1572 bekom Staden Konung Johan den 3:djes Öppna Bref, at ingen, wid förlust af gods och penningar, finge bruka någon handel och landsköp, antingen i Bergslagen eller annorstädes ikring Köping, som kunde wara Stadens innewånare til skada och hinder i deras näring. Uti 1 § af Kongl. Resolutionen den 31 Oktober 1650 ålades Lands-Höfdingen at tilse, det Bruks-Förwaltarnes landsköp blefwe förekommit, samt tilhålla dem, at i Köpings Stad sig tilhandla sådana saker och persedlar, som de til Bruksfolkets behof wedertarfwade. Likaledes stadgades uti 3 § af Kongl. Resolutionen den 20 October 1668, at ingen finge hos Bergsmännen inlägga några köpmanswaror, utan skulle de föras til rätta Marknads-platser; Och uti Framledne Herr Lands-Höfdingens Baron Lorenyz Creutz Resolution den 2 Augusti 1660, blef Köpings Borgerskap bewiljat, at til ärtappande af Bruks-Förwaltarnes landskjöp så hålla sin egen utridare, hwilket uti 3 § af Kongl. Resolutionen den 29 Augusti 1719 fastställdes, med tilläggning, at denne Utridare skulle njuta lika protection med Tullbetjeningen. Det af Landtmännen i Bergslagen såmedelst föröfwande landsköp, at de för Spannemål tilbytte sig Stång- och Tackjern; hwarmed de sedermera wid Bruken och annorstädes idkade köpenskap och mångleri, anbefaldes Lands-Höfdingen, igenom Kongl. Resolutionen den 16 December 1723, § 5, at hämma och förekomma. Om Köpings Stads frihet, at, gemensamt med Westerås och Arboga, antaga en särskild Fiscal, til landskjöps upspanande och åklagande, se Stads-Tit. Westerås p. 332, 333.

Seglationsfrihet

Af Konung Gustaf den Förste blef Köpings-boerne, medelst Konungens Öppna Bref den 26 Augusti 1548, bewiljat, at fritt och obehindrat löpa och segla med deras skjepp och skutor ifrån Stockholm efter sådana waror, som dem tjenliga woro, utländes wankade, och de icke af Stockholms Borgare för et skäligt wärde bekomma kunde; i följe af hwilken Kongl. Författning Köpings Stad år 1559 idkade utrikes sjöfart, se p. 326. Denna utrikes Seglations frihet, som, igenom 1 § af 1594 års Köphandels-Ordinatie gjordes allmän för Upstäderne i Mälaren, blef, medelst Konung Carl den IX:s Öppna Bref den 20 Marii 1604, för Köping enskilt faststäldt, så at dess Borgerskap fingo njutya fri seglation til alle främmande Städer, så wäl hos fiender, som wänner, samt af Riket utföra allahanda waror, så när som Spannemål. Sedan Stadens Stapelrätt, igenom 1614 års Kongl. Handels-Ordinantie, uphördt, och om den inrikes Seglations-friheten flera twister emellan Stockholm och de Westmanländske Städer upstådt, se p. 13. 328, 329; så utföll för Köping, under den 3 December 1765, Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution, at njuta fri inrikes seglation och uplag i så måtto, at dess Borgerskap fingot il hwad ort, som under Sweriges Krona lydde och dem sjelf behagade, afföra deras salu-waror och återhämta hwad deras behof kräfte. Uti 4 § af Kongl. Resolutionen den 5 December 1693, anbefaldes Kammar-Collegium at tilse, huruledes Westmanländske Städernes Skuteägare kunde tillåtas, at deras gods, wid Skutornes hemkomst, straxt få utlasta, enär de sina pass framtedt och nöjaktigt clarerat, utan at däruti uppehållas för det andre, som ock kunde hafwa gods i samma Farkostar, sin Tull ej ärlagt hade, samt at Tull-betieningens wid lilla Tullen owanliga pålaga för passgifningen, måtte rättas och hämmas. Til desto större säkerhet för Köpings skutorne blefwo, igenom 8 § i Kongl. Resolutionen den 26 Augusti 1719 wederbörande wid answar, i höndelse af timande skada, ålagde, at upbygga reparera och underhålla de förfallne Kummel och Remare i Mälaren.

Fraktfart

Uti 3 § af Kongl. Resolutionen den 28 September 1675, förklarades de, som hade Bruk nära Köpings Stad och inom dess privilegierade Gebiet, pliktige, at skjeppa Jernet uti Staden, och at de således icke hade frihet det til någon annan Stad föra utskjeppas, därmed anlända, eller försända låta. Medelst 1, 2 §§ af Kongl. Resolutionen den 22 April 1689 förklarades , at den omkostnad, som gjordes på Charta Sigillata til Rullornes förfärdigande af Accisen på Jernet, som Skjepparne intogo, samt Skrifware-lönen på Accisen för passen, nemligen 2 öre Silfwermynt, då waran war wärd öfwer 100 Daler Kopparmynt, och 1 öre, då dess wärde war därunder, borde ankomma på Skute-ägaren. Som frakten åtnjöt, och icke på den, som Jernet ägde och frakten betalte. Til förekommande af de många olyckor, som igenom för dryg lastning med Köpings skutor på sjön Mälaren timat, faststältes af Köpings Magistrat den 25 Martini 1780, huru mycket hwardera af de befintlige Skutorne borde få lasta, nemligen Bloms 330, Swedbergs 440, Lundbergs 440, Lundströms, Peter Sjöbergs, Carl Lytkens, Tulanders Barkmans, Norbergs, Elfgrens, Bobergs, Nålins, Ulfströms, Rundqvists, Hellbergs, Lindbergs och Holmbergs hwardera 450, alt skjeppund, hwilken reglering uppå anförde klagomål, af Kongl. Commerce Collegium, medelst Utslager den 13 September 1780, den 20 Junii 1781 och den 12 Januarii 1789, blifwit faststäld: Börandes, enligt den wid samma tilfälle emellan Stadens Factorer och Jagt-Redare träffade och af Magistraten faststälde öfwerenskommelse, efter skjedd lottning, både Stång- och Tackjernet utgå efter 25 proCent räknat, och Stångjernet härwid ej hafwa rätt än Tackjernet, samt därefter då Skjeppare lastar Stångjern, men ej får full last däraf, han icke med lastningen uppehålla, til dess mera Stångjern kan införas, utan genast taga fyllnaden af Tackjern, där sådant wid Wågen nedbragt är.

Twist med Borås-boerne

Uppå Borgerskapets i Köping klagan öfwer Borås-boernes olaga handel, förklarades, medelst 4 § i Kongl. Resolutionen den 20 October 1668, at det efter förut utfärdade Kongl. Resolutioner skulle förfaras.

Torg-dag

Af Riks-Föreståndaren Sten Sture privilegerades, die S:ti Henrici Episcopi 1474, som orden lydde ”the Dannemänn Laga Köpings[3] inbyggare, at hafwa en Torgsdagh om Torsdhagen i hwarje hweku til ewig tid. Ther uppå at the kunna och mågha them och theras Stadh förbättra, och hwilken eller hwilke Dannemän tiit will något gods till torghs föra, måghe thet fritt gjöra, sälja och köpa hwadh them görs behoff, efter ty som sedwane är i androm Köpstadhom här i Riket”. Detta faststäldes igenom Konung Carl den IX:s Öppna Bref den 12 April 1608, så at uppå Torgdagen i Köping skulle Bergsmän, och Bönder fritt få handla och wandla med hwarandra, skäligen och lagligen, Borgarne med Bönderne och Bergsmän och Bönder med Bergsmän och och Borgare. Uti 2 § af Kongl. Resolutionen den 6 December 1660 förbödos andre Städer, at besöka de Köpings Stad förunde Torgdagar.

Olofs Mässo-Marknaden i Köping härleder sig ifrån Catholska tiden, och blef, igenom Köpstädernes Beslut, Dagen efter Michaelis år 1531, förklarad för Fri-Marknad, hwilket ännu subsisterar; dock blef terminen til Marknadens början, medelst Kongliga Resolutionen och Brefwet til Commerce Collegium den 26 Nov. 1756, flyttad ifrån S:t Olofs dag den 29 Julii, till den 31 Augusti; hwarförutan, igenom Kongl. Resolutionen den 10 Dec. 1680, § 2, Staden bewiljades, at årligen få hålla en Marknad den 2 Martini, på lika sätt, som Winter-Marknaden hölts i Arboga, så at landtmannen handlade med Borgaren; men ej gäst med gäst, samt, medelst Kongl. Resolutionen och Brefwet till Commerce Collegium den 24 Julii 1765, det blifwit Köpings-boerne efterlåtit, at hålla Torgmarknad den 29 och 30 November årligen: warandes, igenom 3 § i Kongl. Resol: den 16 September 1664, för Köping särskilt; men igenom Kongl. Resolution den 22 April 1689 för Westerås, Arboga, Örebro, Köping och Sala, de främmande förbudit, at uttappa och i minut försälja sådane winer och drycker, hwarmed Stads-källaren och Gästgifware i Staden äro försedde; men andre slags drycker och besynnerligen åtskillige slag Aqua viter, Rosolis och slikt, hwarmed Stads-källrarne och Gästgifware icke äro föresedde, är dem obetagit, at i Marknaderne införa och i minut utförsälja. I förmågo af Kongl. Resolution för Allmogen i Nora och Lindes Bergslager den 29 Augusti 1664, § 3, samt för Allmogen i Nora-skogs, Lindes och Lekebergslager den 2 Okt: 1675, § 2, är Allmogen i desse Bergslager tillåtit, at uti Köpings Fri-Marknad förbyta sitt jern uti gods, eller för penningar försälja, åt hwilken de kunna til handels med, utan någon intrång, hinder och meen i någor måtto.

Wåg- Bro- Hamnpenningar

Uti 2 § af Kongl. Resolutionen den 11 Julii 1636 tillades Köpings Stad Wågpenningar af det gods, som de främmande därigenom förde, och uti 2 § af Kongl. Resolutionen den 25 Februari 1642 förundes Staden, at til dess publique byggnader och Magistrats aflöning, upbära den inkomst, som af Wågen föll; Åfwensom, igenom 3 § i Kongl. Resolutionen den 28 Sept. 1675, de, som hade Bruk nära Staden och inom des privilegerade Gebieth, ålades, at med deras Jern passera Stadens Wåg[4] . Medelst 4 § i Kongl. Resolutionen den 10 December 1680 bewiljades Staden, at af främmande eller Bergsmans-jern, njuta 1 öre Sm:t Skjeppundet mera, än som ordinairt i Arboga och Westerås betaltes; dock med wilkor, at däremot til de främmandes tjenst, så wäl som sin egen fördel, wid förlust af denna tilökning, hålla Ån ren och widmakt med rensning och pålning til farkosternes obehindrade och beqwämliga ut- och infart[5]. I Kongl. Maj:ts för Köping Stad den 19 September 1696 och den 23 Martini 1721 utfärdade Aflönings-stater blefwo Wåg- samt Bro[6] och Hamn-penningarne ytterligare bekräftade. Sedan Köpings Magistrat, wid frågan om reglerandet af dess inkomster, i sktifwelser til Konungens Befallningshafwande, den 20 Sept. 1779 och den 15 April 1780 upgifwit, at i Wägare-penningar för Koppar, Stångjern, Stål och alt annat Manufaktur-smide, som passerade Stadens Wåg, blifwit för hwart skjeppund, som tilhörde främmande, ärlagt 9 och för Köpings Borgares 6 rst:n; at wid Tackjerns-wågen, som först på de sidste 20 åren blifwit inrättad, ärlades af främmande 4 och af Stadens egit Borgerskap 2 rst:n Skjeppundet; at Bro- och Hamnpenningarne upburos, enligt 1680 års Kongl. Resolution, med 3 rst:n af hwart Skjeppund Jern, som icke tilhörde Borgerskapet; och ar Wågpenningarne i Victualie Wågen blifwit, igenom Köpings Magistrats Taxa den 30 Januari 1758, faststälde til 20 öre Kopparmynt för hwart Skjeppund, och för 5 Lispund 5 öre samma Mynt, med en jämkad proportion, som däremellan borde tagas; men för hwad som wägdes under 5 Lispund, skulle betalas 2 öre berörde mynt Lispundet; så förklarade Kongl. ;aj:t, medelst Resolution och Bref til Kammar-Collegium och Stats-Contoiret den 4 September 1783, at Wägare- och Bropenningarne för utgående Stångjern borde beräknas til 3 Daler Silfwermynt Riksdalern, efter det belopp af 4 öre Silfwermynt, hwartil dessa afgifter tilsammans, altsedan 1680 blifwit utgjorde, och således dädanefter betalas med 2 skill Specie; at Wågpenningarne för Tackjernet jämwäl i så måtto skulle förhöjas, at denna afgift dädanefter för hwart Skjeppund Tackjern borde betalas med 8 rst:n af främmande, och af Borgare med hälften mindre; At Wägare-penningarne i Victualie-Wågen skulle upbäras, i likhet med hwad i anseende til samma slags afgift för Westerås Stad blifwit stadgat, se p. 342; men at någon särskild afgift, under namn af Hamn- och Bropenningar icke kunde äga rum, då den, igenom Kongl. Resolutionen af dår 1680 Staden bewiljade tilökning i Wågpenningarne, ibland dessa sistnämnde blifwit Staden til godo beräknad.

Mätarepenningar

Enligt Magistratens i Köping Taxa den 30 Januari 1758, upburos i Mätarepenningar 3 rst:n, hälftwen af säljaren och hälften af köparen för hwarje tunna, som i Stadens Mätare-hus upmättes; men nu mera böra, i förmågo af Kongl. Resolutionen och Brefwet till Kammar-Collegium och Stats-Contoiret den 4 Sept. 1783, Mätarepenningarne i Köping upbäras efter enahanda Taxa, som i Westerås, se pag. 342.

Marknads-Ståndpeningar

Stadens Marknads-Ståndpenningar tilkommo, igenom 2 § i Kongl. Resolutionen den 25 Februari 1642, hwarmedelst Staden förundes rättigheten af stånd och ställen, som främmande i deras Marknader lega måste. De äro nämnde i Kongl. Maj:ts Aflönings-Stater den 19 September 1696 och den 23 Martini 1721, skola utgöra ungefärligen 33 R:dr. 16 Skill. Årligen, och taxeras efter omständigheterna, på sätt 18 § i 1723 års Kongl. Resolution på Städernes Beswär föreskriwer.

Antal af Handlande och Handtwerkare

Wid 1786 års slut woro i Köping 9 Bod-, 1 Läder- och 5 Bergslagshandlande i rörelse samt 10 af sig komne Bodhandlare. 1786 den 10 November, Magistratens i Köping skrifwelse till Kongl. Commerce-Coll. Och wid samma tid existerade i Köping 66 Mästare, med 23 Gesäller och 29 Lärlingar i 31 särskilta handtwerk, nemligen: Bagare 1 M. Bleckslagare 2 M. 2 L. Bokbindare 1 M. 2 G., Corduans-makare och Garfware 4 M. 4 G. 5 L., Färgare 2 M. 2 G. 2 L., Glasmästare 2 M. 1 G. 1 L., Guldsmed 3 M. 1 G. 1 L., Gördelmakare 2 M. 1 L., Hattmakare 1 M. 1 G., Hofslagare 1 M. 1 G. 2 L., Kakelugnsmakare 5 M. 2 G. 1 L., Klensmed 3 M., Knappmakare 1 M. 1 L., Kopparslagare 2 M. 1 G. 1 L., Linnewäfware 1 M., Murare 1, Målare 2., Peruque-makare 1, Repslagare 1 M. 1 L., Sadelmakare 3 M. 1 L., Skomakare 6 M. 3 G. 4 L., Skräddare 6 M. 2 G. 2 L., Slagtare 1, Snickare 5 M., Swarfware 2 M. 1 G. 1 L., Sämskemakare 3 M. 2 L., Tenngjutare 1, Tunnebindare 1 M. 1 L.,, Urmakare 1, Wagnmakare 1 M. 2 G.[7]. 1786 den 24 Nov. Ditto. År 1787 fants i Köping ingen annan Fabrique, än et Tobaks-spinneri, som drefs med 5 Arbetare, och hwarwid tilwerkningen sig besteg til 2677 skålpund. Wid 3:ne Plantager hade års-wäxten sig bestigit til 400 skålpund. 1788 den 22 Febr. Ditto.

Folk-numerären

År 1723 war i Köping 486; år 1726, 560; år 1745, 574; år 1750, 609; år 1760, 783; år 1771, 843, och år 1776, 875 Mantalsskrifne. Total Folk-numerärn war år 1754, 1254; år 1769, 1319; år 1776 1350; år 1784, 1311 och år 1786, 1429. Hus och Gårdstomterna äro, enligt Hülphers upgift, 213 hela, hwaraf någre i senare tider blifwit klyfde och hafwa 2 åboer, hwaremot widpass 20 numer, dels äro dubble, dels nyttjade til plantager. På det så kallade Präste-gärdet woro 25 nya tomter intagne, som då Hülphers skref, år 1778, stodo under byggnad.

Consumtion och inre rörelse

Efter et tagit medium af 8 år, ifrån och med 1760, besteg sig Land-Tullen och Accisen i Köping til 8786 Daler 28 öre Sm:t årligen, och förhållandet emot Stockholm, såsom 1 till 45 14/25:delar. Ifrån och med 1783, til och med 1786, har Tulltäckten, p.m. 2643 R:dr årligen, förhållit sig emot Stockholms, såsom 1 til 34[8].

Confirmerade Privilegier

Stadens Privilegier äro Confirmerade af Konung Carl IX. Den 12 April 1608, af Konung Gustaf Adolph den 5 April 1620, af Drottning Christina den 31 October 1650, och af Konung Carl den XI:te, den 15 April 1676.

Enligt Hülphers upgift, l.c. p. 57, äger Köpings Stad 376 tunneland Åker och 216 tunneland Äng; men mulbete och skog äro otillräckeliga.

 


[1] Nemligen til Westerås 10 sjuåttondels, se p 325. Kolbeck 1 sjuåttondels och därifrån til Köping 1 enhalf mil.

[2] Denna Kyrka berättas, l.c. hafwa fådt sitt namn därest, at tracten däromkring då skal warit en Malm eller Förstad för Köping.

[3] Så wäl i detta privilegium, som andra gamla handlingar är Köping kallad Laga Köping, hwilket af somlige, til äfwentyrs missnöjde med wederbörandes rättwisa, blifwit förwandlat i öknamnet Laglösa Köping. Se, Hallman, l. c. p. 113, 114.

[4] Genom Stadens Wåg går årligen 32 á 36000 skjeppund Stångjern och Manufakturer, med något Koppar, mästadels ifrån ofwan nelägne Bruk på Hedströmmen, samt Skinnskatteberg och Wäster Bergslagen, eller Söderberkes, Norrberkes och Grangärdes Socknar, jämte 1000 skjeppund, eller något mera Bergsmans Stångjern, samt 4 till 8000 skjeppund Tackjern. Hülphers l. c. p. 51.

[5] I fölgd af denna Kongl. Resolution blef i Konung Carl den XI:s tid Mudder-wärk begynt och år 1735 bragt i gång. Om sommaren, då grundt wattn är, kunna dock fartygen ej taga full last wid Stadens Jernbro i Åen, utan måste en del Jern och waror med pråmar då föras enfjerdedels mil utföre til Lastnings-platsen. Jern-Wågen och Siöbodar ligga i södra ändan af Staden, på wästra sidan, jämte åen. Hülphers, p. 51.

[6] Uti 4 § af Kongl. Resolutionen den 29 Aug. 1719 förklarades, at Tullnären i Köping borde, likasom i Westerås skjedde, för mera riktighets och beqwämlighets skull, upbära Stadens Bro- och Hamnpenningar, så framt Commerce-Collegium icke därwid hade något särdeles at påminna.

[7] Uti 5 § af Kongl. Resolutionen den 5 Dec. 1693 förordnades, at då Westmanländske Städernes handtwerkare med arbete betjente Allmogen och Socknarne, skulle de, jämte contributioner til deras Stad, äfwen betala Gärnings-ören.

[8] Til Örlogs-Flottans behof år 1624 fournerade Köping 855 Daler i penningar, 400 tunnor öl, 250 tunnor bröd, 20 tunnor ströming, 6 skjeppund kött och torr fisk, samt 30 lispund smör. Uti Öppet Bref den 16 Februari 1614, förklarade Konung Gustaf Adolph, at i alla utlagor och Borg-läger, skulle Köping räknas för entredjedel emot Arboga och fjerdeparten emot Westerås, hwilket igenom 1 § af Kongl. Resolutionen den 6 December 1660 faststäldes och förklarades äfwen böra sträcka sig til Båtmanshushållet; och at denna proportionen redan år 1611 i akttogs, ses af Borgerskapets Bewillning den 31 December S.Å. där til underhåll af Båtmän Köpings Stad upfördes at betala 10; men Arboga 30 och Westerås 40 Daler i Månaden. I Borgerskapets Bewillning den 22 Martini 1604 war Westerås upförd at betala 25 Daler, Arboga 25 Daler 28 öre och Köping 9 Daler i Månaden