Västra Mälardalens Släktforskare

Det är rubriken på det föredrag som Eva Wassén Eriksson höll för oss på höstens första medlemsmöte. Eva är släkt- och hembygdsforskare från Åmål som skrivit två böcker om emigrationen till USA.

Eva Wassén Eriksson. Foto: Åke Dahlqvist
Eva Wassén Eriksson.
Foto: Åke Dahlqvist

En drivande kraft bakom utvandringen var den utbredda fattigdomen och befolkningsökningen under 1800-talet. 2,4 miljoner svenskar blev 5,1 miljoner samtidigt som närmare 1 miljon utvandrade. Fram till 1930 uppskattas utvandringen omfattat 1,5 miljoner utresande varav kanske 200 000 kom till. Eva berättade att emigrationen blev en industri. En hierarki av agenter, underagenter, lokala ombud drev verksamheten i samverkan med de rederier och järnvägsbolagen i USA som stod för transporterna. Alla inblandade jobbade för att tjäna pengar på de utresande. Från hela Europa emigrerade ca 33 miljoner. I förhållande till folkmängden låg Irland, Norge och Storbritannien i topp med Sverige på fjärde plats.

Fram till 1840 var det förbjudet att resa utom socken utan tillstånd. Handelsresande kunde tvingas deponera pengar för att få resetillstånd. Den första lite mer omfattande emigration började på 1840-talet och byggde på den järnexport som skedde till England och Nordamerika. I fartygen som transporterade järn fanns plats för upp till ett par hundra passagerare. Exporten skedde från hamnar på östkusten som Söderhamn, Gefle och Stockholm. Att det började just här berodde på den självutnämnda predikanten och sektledaren Erik Jansson som var verksam i Hälsingland, Uppland och Dalarna och ledare för ett separatistiskt samfund som kallades Erikjansare. Erik såg sig som guds sändebud och satte stränga regler för sitt samfund. Kyrkan och myndigheterna var efter honom och sekten lockades av friheten i USA. 1844 flydde han via Norge med några trogna i samfundet och bilda en koloni Bishop Hills i Illinois. De lockade i sin tur fler att följa efter. Själv blev han skjuten 1850 men kolonin fortsatte växa till mitten på 1850-talet. Totalt reste ca 1200 personer dit.

Fram till 1850 hade bara ca 5000 personer emigrerat till USA. Några av dessa såg möjligheter i att tjäna pengar på att befolka USA. En av dem var Hans Mattson som emigrerade 1851. Han började där som skogsarbetare, studerade juridik, avancerade till överste för ett volontärförband under inbördeskriget och fortsatt som tidningsredaktör och styrelsemedlem i emigrationsverksamheten i Minnesotas. Han värvade många svenska emigranter från 1867 och framåt. Då som huvudagent för olika järnvägsbolag och delstatsorganisationer som befrämjade invandring. Samtidigt kom ”The Homestead Acts”, en samling lagar som gjorde det möjligt att bli gratis ägare till den gjord man brukade i USA.

Agenterna var många och det bildades karteller av agenter kopplade till rederier, järnvägsbolagen och andra intressenter. Uppskattningsvis fanns det 1500 – 2000 agenter verksamma i Sverige. De var organiserade i en hierarki med huvudagenter, lokala agenter ner till lokala ombud, det senare ofta hemvändare som kanske fått biljetten hem betald mot att de värvade nya Amerikafarare.

Huvudagenterna behövde söka tillstånd årsvis och de fick deponera mellan 40 000 – 60 000 kr vilket visar vilken potential det fanns att tjäna pengar på emigranterna. En biljett kostade 1880 ca 105 kr vilket motsvarar ca 6 100 kr i dagens penningvärde. 1890 var priset ca 95 kr. Det var tillgång och efterfrågan som styrde. Barn under ett år åkte gratis och barn från ett år till tolv år betalade halv biljett. Hur fick de som reste ihop till biljetten? Det fanns flera sätt att finansiera resan. Att boka biljett kostade ca 20 kr. Vid ankomsten till utresehamnen skulle resten betalas på agentens kontor. Ett sätt att skaffa biljett var att locka med ett antal ”kompisar” mot en gratis överresa.

Agentkvarteren i Göteborg, som var största utresehamnen i Sverige, var ett farligt ställe. Där fanns en mängd både ärliga och oärliga personer och företag som på olika sätt erbjöd varor och tjänster som emigranterna bara ”måste” nyttja. En del blev av med alla pengar och kom aldrig iväg och andra stannade med flit inkognito i Sverige för att hålla sig undan myndigheter, militären och fordringsägare.

Drivande faktorer för emigrationen förutom fattigdomen och befolkningsökningen var skiftesreformerna som bl.a. införlivade torpens jordlotter med gårdens övriga jord, missväxten under 1867 – 1869, slippa militärtjänst, avsaknad av rösträtt och kyrkans överhöghet. Detta i kombination med breven från de som redan åkt, agenternas reklam och hopp om att få ett betalt arbete.
Vad gjordes då för att få medborgarna kvar i Sverige? En faktor var att tidningarna inte skrev så mycket om emigrationen. Generellt var man motståndare till den. Inte förrän 1904 togs frågan upp i riksdagen. De tillsatte en utredning som blev klar först 1913 och var på 900 sidor. Den fick liten betydelse då första världskriget bröt ut 1914 vilket blev ett naturligt avbrott. Efter kriget fortsatte emigrationen till ca 1930.

Eva avslutade med att berätta om hur hennes två böcker, ”Käre broder Edvard – i en emigrants fotspår” och ” Agenter, propaganda och motståndsrörelse - faktorer som påverkade Amerikaemigrationen” kommit till. Hon blev varse Bröderna Larsson arkiv på Landsarkivet i Göteborg och hittade information om emigranter i sin släkt där. Intresset att ta reda på mer väcktes, ett intresse som håller i sig. Bröderna Larson var fem bröder som emigrerat och sysslade bland annat med import av jordbruksmaskiner till Sverige och export av jordbruksprodukter från Sverige. De drev parallellt agenturverksamhet under perioden 1873 till 1914. En rad tillfälligheter har gjort att deras arkiv bevarats och sedan 1980 finns på landsarkivet. Delar av informationen finns även på EMIWEB.

Tack för ett intressant föredrag / Lars-Erik Käll