Västra Mälardalens Släktforskare

Logga in

Logga in

Logga in på medlemssidor

Endast för medlemmar!

Kalle hälsades välkommen av ordföranden Lars-Erik Käll som även passade på att slå ett slag för föreningens kursprogram. Lokalen var fylld med ca 70 förväntansfulla åhörare.

Kalle inledde med att presentera sig - han är professor i historia vid Linköpings Universitet. Han bor i Trehörna i sydvästra Östergötland även lokalt kallat "världens navel" eller "in the middle of nowhere".

Han började sitt arbete med kartläggning av bönderna under frihetstiden och har bl.a. givit ut följande böcker:

  • Början till slutet Laga skiftet och torpbebyggelsen i Östergötland 1827-65
  • Det svenska dasset - inte bara en skitsak (Hemlighus kommer av att man behandlade hemligheter i huset)
  • Den besvärliga svärmodern - myt, nidbild eller verklighet
  • Historiska historier Del 1 och del 2. (handlar om vanliga människor med vanliga yrken och deras levnadsöden)
  • Sverigebilden En historia om rödfärg, tegel, trädgårdar och byggnader

Kalle bad oss att tänka på ett torp och hur det ser ut. Framför oss ser vi en faluröd stuga med vita knutar, en trädgård med äppleträd och blommor, en sjö i bakgrunden med brygga och en grönmålad eka samt en vit flaggstång. Det är den näst vanligaste vykortet som amerikanen på besök i Sverige skickar hem och endast bilder på kungafamiljen är vanligare.

I Sverige fanns år 1850 ca 100 000 torp som beboddes av ca 0,5 miljoner personer. Sverige hade då totalt ca 3,5 miljoner innevånare.

1944 försvinner den sista torparen. Enligt lagt blev det tillsammans med stataren och proffsboxaren förbjudet som yrke.

Ett torp vad är det och vad innebär det i förhållande till gård och backstuga?

Vid exempelvis 1200-talet hände det i en familj med flera söner att den äldsta tog över gården. De yngre sönerna fick söka sig till allmänningar för att där bryta mark och göra ett nybygge som då kallades torp. Ordet ”torp” hade då betydelsen ”nybygge”. När nybygget efter 12 till 18 år skattelades och blev mantals lagt blev det en gård.

På 1600-talet fick säterierna rätt att anlägga torp. Det blev populärt för de behövde inte riskera att få drängarna/torparna som bodde inom säteriet utskrivna som soldater. Bönderna fick däremot inte anlägga torp då staten ansåg att det kunde äventyra böndernas skattekraft. Det var en orsak till att det år 1742 det senaste bondeupproret "Stora daldansen" bröt ut. Dalmasarna marscherade till Stockholm för att protestera mot regeringen. Det kom dock av sig på grund av interna strider bland upprorsmakarna men bidrog ändå till att riksdagen beslutade att bönderna fick anlägga torp på sina egna ägor och att gränslandskapens folk fick handla med Norge.

Skillnaden mellan gård och torp är att den förstnämnda är satt i mantal dvs betalar skatt till staten. Betydelsen av ordet ”torp” blev ändrades också när de fick anläggas på utmarker som bostäder åt gårdarnas arbetskraft. De var inte längre nybyggen utan uppläts av bönder och herresäten mot dagsverken och andra tjänster. Många gånger omfattande åtaganden för hela familjen.

Bönderna rapporterade till tabellverket (föregångaren till SCB) hur många personer som fanns på gårdarna inkl. torpen med kön, yrken mm

Huset benämndes backstuga när arealen var mindre än ½ tunnland. Ordet backstuga kommer av uttrycket "stå på bar backe" dvs äger inget och inte av att de stugan står mot en backe.

Torpen uppläts mot nyttjanderätt på olika tidsperioder

  • Obestämd tid (Sämsta alternativet eftersom den boende kunde avhysas när som helst)
  • 5 års-kontrakt
  • 49 års-kontrakt
  • På livstid (Bästa alternativet eftersom de boende kunde tillgodogöra sig nedlagt arbete och förbättringar)

På kartorna benämns torpen som dagsverkstorp, jordtorp eller stattorp.

Det var praktiskt med torpare

Drängar och pigor städslades för 1 år i taget på heltid. På vintern måste gården föda dem även om det inte fanns arbete för alla då. Minimalt med drängar och pigor samt torpare som tog arbetstopparna var betydligt mer ekonomiskt för bonden. Det fanns olika krav på dagsverken under året, t ex 4 dagsverk/vecka under sommarmånaderna och 2 dagsverk/vecka under resten av året.

Varför intresserar sig en professor för småfolket?

Bönderna är styvmoderligt behandlade i avhandlingar etc. och ännu värre är det med torparna.

När Kalle började sin forskning om torpare fanns det endast tre vetenskapliga arbeten gjorda:

En doktorsavhandling av Valter Elgeskog? samt två statliga utredningar; Emigrationsutredningen som sökte svar på hur man kunde stoppa emigrationen 1906 och Torpkommissionen 1911.

Torparna var flest på 1860-talet. På slättbygderna nåddes maximum redan på 1830-talet och anledningen var genomförandet av Laga skiftet. Laga skiftet ökade produktionen på gårdarna och torparna försvann ofta inom 10 år efter skiftet. Laga skiftet påbörjades 1827 och nådde sitt max i våra trakter ca 1850-60 men i skogsbygderna kom det senare. Före skiftet var byarna samlade och torpen låg på gårdarnas utmarker som var opraktiska att odla för bönderna. Efter skiftet när gårdarna flyttades ut från byn ut på de egna ägorna införlivades torparjorden med gårdens jord. Det var ändå troligt ett lyft för många torpare som miste sitt torp genom att de i stället blev avlönade med pengar för utfört arbete och laga skifte ökade efterfrågan på arbetskraft genom att gårdar skulle flyttas och de nya markerna inhägnas.

Hur såg ett torp ut?

Storleken på torpen kunde variera stort. Normaltorpet i Västmanland bestod av 3-4 tunnland åker, 10-12 tunnland äng (för höskörd) och betesmark på byns gemensamma marker. Normalt gjordes 3 dagsverken/vecka. På torpet fanns 1 ko, 1 ungdjur/kalv, 8-10 får, 1 gris, men inga getter!, ankor och gäss som senare ersattes av höns (höns var mera produktiva och fordrade inte så näringsrik föda).

Torparens kontrakt med gårdsägaren omfattade vanligtvis

  • 4 dagsverk/vecka på sommaren och 2 dagsverk/vecka på vintern
  • ett antal kvinnodagar för räfsning mm
  • bärplockningen (vanligen barnens arbete); 2 kannor (á ca 2,6 l) smultron, blåbär, lingon etc.
  • 30-50 hot gärdsgård (1 hot är ca 2,5 m)
  • spinna garn

På den tiden var arbetskraften billig men marken (jorden) dyr.

Det var en ytterst skör marginal för att kunna överleva på torpet. Kvinnans arbete var helt avgörande. Hon kunde utföra arbeten på gården som gav kontant ersättning t ex matlagning vid fester och fönstertvätt på bondgården.

Kalle har undersökt torparmän som blivit änklingar och funnit att 70 % av dem gifter om sig inom 2 år vilket är mycket högre andel än i övriga yrken. Torparen var helt enkelt beroende av den kvinnliga arbetskraften.

Målning av husen

  • År 1800 fanns inga rödfärgade hus
  • År 1850 var 6 % rödfärgade, 1 % målade med gul alunfärg och resterande 93 % omålade.
  • På 1860-talet spreds rödfärgningen som "en löpeld"

Fruktträd mm

Man odlade tidigare ända fram till farstukvisten eftersom jorden var värdefull - det fanns ingen plats för trädgård. 1850 hade 10 % av gårdarna en trädgård. Patriotiska sällskapet och Hushållningssällskapet hade tidigt propagerat för trädgårdar med fruktträd utan framgång men efter missväxtåren 1867-69 skedde en avgörande förändring. Man ville ha ett komplement vid missväxt. Äpplena innehåller mycket C-vitaminer, kunde torkades och ätas på vinterhalvåret. Det var vanligare med skörbjugg bland bondefolket än på sjön säger Kalle.

Prydnadsbuskar fanns ej på 1820-talet, syren kom först (den ljusblå "äkta" sorten) och sedan kom kejsarkronan, malvan (även kallad koskiteblomman i våra trakter men i Kalles hemtrakt lite finare för käringeskjortel) m fl. Påskliljor och (pärl)hyacinter kom först i början av 1900-talet.

För 200 år sedan var torpen och dess omgivning färglösa med brun jord, gråa hus, och med en torparfamilj i ofärgade vadmalskläder.

Beklaga att torpen är borta?

Kalle tycker inte vi ska beklaga att torpen, som var ca 100 000 st. på 1850-talet, försvann år 1944. Men vi ska uppskatta det arbete som torpens innevånare lagt ned genom tiderna.

År 1850 arbetade 9 av 10 av Sveriges befolkning i jordbruket men kunde inte helt ut försörja befolkningen med mat. Tidvis fick säd importeras.

Idag arbetar ca 1 av 40 av Sveriges befolkning inom jordbruket som ibland producerar ett överskott - ett överskott som ibland kallas ett problem!

Hur kan vi göra för att informera om torparens liv

  • skriva böcker - författare
  • släktforskning - släktforskare
  • märka ut torp i naturen - hembygdsföreningar
  • byggnadsminnesförklaring - endast ett torp i hela Sverige är det just nu!

Vad tycker vi är viktigast?

Det är upp till var och en att tycka: Är det kungen, regering och riksdag etc. För Kalle är vardagens historia viktigast - vanliga människor som levt, arbetat och verkat.

Kalle avtackades med en varm applåd (och senare med en Köpingsbok). Därefter blev det kaffepaus där mötesdeltagarna även hade möjlighet att köpa några av Kalles böcker.


Frågestund

Efter denna paus blev det som avslutning en frågestund varifrån följande antecknades:

Kolonat - vad är det?

En uppodling (och kolonisering) i inre Norrland som pågick fram till 1930-talet. Det var vanligen mycket dålig mark som uppläts och klimatet gjorde att det var mycket små möjligheter till skörd. Kolonat kallades även för Kronohemman.

Torpkontrakt - var finnar jag dem?

De kan finnas i gårdsarkiv på nuvarande gård eller inlämnat till någon arkivinstitution, i häradsrättens samlingar under sorteringarna Inneliggande handlingar eller småprotokoll (vanligast att hitta där). Ojämnt med bevarade torpkontrakt - i Östergötland finns de främst för socknarna Godegård och Hällestad.

Vad betyder husmen?

Det är en norsk, dansk eller skånsk benämning på torpare. Det kunde även vara benämningen på inhyseshjon.

Vad gällde för soldattorpen?

Soldattorpen hade en egen ställning och tillkom i samband med indelningsverkets tillkomst på 1680-talet. Rotebönderna höll soldaten med torp och mark samt med t ex lån av häst, kyrkoskjutsar etc. Vid skador på hus var det rotebönderna som skulle åtgärda det. Kunde soldaten inte komma överens med rotebönderna kunde han få hjälp från regementet. Soldaten behövde inte tillhandahålla dagsverken.

Ingick extraarbeten i torpkontrakten?

I första hand skulle rotebönderna tillfrågas före andra bönder.

Vem ägde torpet?

Torparen kunde äga huset men inte marken.

Vad hände när torparhustrun blev änka?

Torparänkan gifte också om sig snabbt. Hon hade dock rätt att som änka bo kvar ett år, s.k. frihetsår.

Risbygge

Risbygge var en rishydda förstärkt med kogödsel eller lera.

Vart tog torparen vägen?

Torparen blev ofta backstugusittare och arbetade då mot kontant ersättning. Det medförde att han blev mer utsatt för konjunkturer men det är inte säkert att det blev sämre än att vara torpare.

När byggdes stengärdesgårdar?

Många stengärdesgårdar byggdes efter laga skiftet då nya gränser måste markeras.

Vilket var takmaterialet?

Torvtak var vanligast. i slutet av 1800-talet kom spåntaket och på 1930-talet eternit. Ladugårdar och uthus hade ofta vass- eller halmtak. Halmtak var enkla att anlägga, lätta och var hållbara i upp till 30 år.

Sammanställt av Lars Karlsson


Medlemssidor

Logga in på medlemssidor

Endast för medlemmar!