Thomas Hjelt besökte Västra Mälardalens Släktforskare den 20 mars 2024 och berättade om Eriksgatan och främst delen genom Västmanland.

Thomas Hjelt. Foto: Lars-Erik Käll
Thomas Hjelt. Foto: Lars-Erik Käll

Som inledning visades en bild från Stora torget i Arboga 1955. Kung Gustaf VI Adolf besökte Arboga där torget var fyllt av besökare. Kungen besökte många fler platser för att visa upp sig och öka sin popularitet och man kallade besöken för Eriksgata, vilket var ett gammalt begrepp.

Redan på medeltiden förekom Eriksgator som hade en sorts PR-syfte där kungen skulle visa upp sig för folket. Fram till Gustav Vasas tid valde man kung, men sedan ärvdes kronan.  

Under medeltiden valdes kungen vid Mora ting på Mora äng utanför Uppsala och vinnaren stod sedan på Mora sten och hyllades. Den första tiden skulle sedan vinnaren rida runt i landet på Eriksgata och valet skulle bekräftas vid andra ting och kröningen skedde när han var tillbaka. Senare skedde val och kröning först och därefter gjordes Eriksgatan.

Den förste man känner till som red Eriksgata var Magnus Eriksson som var kung 1319 – 1364. Här är listan över Eriksgatorna man vet om:

  • Magnus Eriksson, 1335
  • Erik av Pommern, 1401
  • Kristoffer av Bayern, 1442
  • Karl Knutson, 1448
  • Kristian I, 1458
  • Hans, 1498-99
  • Gustav Vasa, 1525-26
  • Erik XIV, 1560
  • Karl IX, 1609

Lagtext reglerade hur Eriksgatan skulle ridas och vilka platser som skulle besökas, ofta olika maktcentrum. I lagen stod namnen på den plats på gränsen mellan landskap där överlämnandet skulle ske. Det stod också vilka som skulle följa med under resan. Vilken väg man färdades inom landskapet var inte angiven.

Eriksgatan reds medsols runt Vättern och började och slutade i Uppland. Den företogs vintertid när det var tjäle i marken och sjöar var frusna.

Till Västmanland kom sällskapet från Närke via Oppbåga bro över Arbogaån i Fellingsbro. Brofästena finns fortfarande kvar. Man lämnade Västmanland via Östens bro vid Sagåns mynning och kom sedan in i Uppland.

Om Eriksgatan gick den norra vägen genom Västmanland efter den rika socknen Fellingsbro besöktes Medåker och Åkershälls tingsplats som var centrum i Åkerbo härad. Om man tog den södra vägen besöktes Arboga där Magnus Ladulås anlagt ett Franciskanerkloster och ägt en stor gård.

Nästa etapp gick förbi Ströbohög som är en av de största kungahögarna i Sverige. Ströö var förr ett maktcentrum. Här skedde ett stort uppror år 1521, benämnt Köpingsleken. En dansk här hade besegrats av svenskar som firade segern på Strö gård. Där blev svenskarna övermannade och utplånade på natten, men sedan stoppades danskarna av Gustav Vasas män i Västerås.

Sankt Olov, Köpings skyddshelgon, och munken David har gett namn åt källor i Valskog och Munktorp. Förmodligen passerades dessa platsen av Eriksgatan. I Kolbäck tog man sig över ån via Herrevadsbron.

Efter föredraget avtackades Thomas med choklad och några ex. av vår tidning ”Anspråket”.

Thomas och Pernilla Hjelt har skrivit böcker om Eriksgatan, vilka fanns till försäljning, vid sidan av föreningens egen lilla bokhandel

Under kvällen serverades fika och det fanns tid för mingel och intressanta frågor. Det här var en givande kväll för många.