Västra Mälardalens Släktforskare

Logga in

Logga in

Logga in på medlemssidor

Endast för medlemmar!

Stora Sundby Slott. Foto: Lars-Erik Käll
Stora Sundby Slott. Foto: Lars-Erik Käll

 

Friherre Johan Klingspor Foto: Lars-Erik Käll
Friherre Johan Klingspor
Foto: Lars-Erik Käll

I flödande vårsol och sommarvärme samlades 48 förväntansfulla släktforskare framför Stora Sundby Slott för en guidad tur genom slottet. Vår guide är innehavaren själv av Stora Sundby gods och slott, Friherre Johan Klingspor. Johan hälsar oss välkomna på slottstrappan. Vi sätter på oss skoskydd i hallen där vi förundras över alla ordspråk som finns nedtecknade på väggarna. Det var en populär företeelse från tyskland på 1890-talet. Första utmaningen är att ta oss upp två våningar till det som en gång i tiden var Ridarsalen. Det är högt i tak så trappstegen är många. Johan börjar berätta om godset Stora Sundby eller Sundbyhus som det heter till Greve Carl de Geer köper och flyttar in på slottet 1848.

Lite fakta och historia: Godset består av 4000 ha skog och 1000 ha jordbruksmak. 800 ha jordbruksmark är utarrenderat till grannarna. De 200 egna hektaren är hälften energiskog och hälften vall. När godset var i full drift med eget mejeri, såg, smedja, etc var det en stor skara människor som levde på godset. De många personalbostäderna hyrs idag ut till familjer som jobbar på orterna runt omkring och utgör tillsammans med skogsbruket en del av dagens intäkter. Det är kostsamt att hålla ett slott på 4000 kvadratmeter. En inkomstkälla är att erbjuda olika typer av jakt med boende på slottet till välbeställda som tycker det är häftigt. Under maj - juni genomför även en del visningar av slottet men intäkten från vårt besök t.ex. räcker bara för att renovera ett fjärdedels fönster. Det pågår olika renoveringar minst 6 månader om året. Slottet är klassat som byggnadsminne så staten hejar på och bidrar ibland med ett bidrag.

Första byggnationen på platsen var ett stentorn omgivet av en träpalissad på 1200-talet som var en del i försvaret ab byn som låg vid Hjälmarens sund. Sundby gods nämns i historien från slutet av 1300-talet och hade en rad olika ägare.

Det "ursprungliga" slottet uppfördes i mitten på 1500-talet av släkten Sparre af Rossvik som hade en taksparre som vapen. Slottet hade då tre våningar med tre torn och välvt tak. Det nyinreddes på 1600-talet då riddarsalen kom till och ett fjärde torn byggdes på 1700-talet. Släkten Sparre blev av med slottet när kanslern Erik Larsson Sparre miste huvudet i Linköpings blodbad år 1600. Änkan Ebba Brahe flydde till Visingsö. Hon lyckades senare få tillbaka slottet via drottning Kristina och kunde flytta tillbaka. Släkten Sparre dog dock ut och slottet såldes 1816 efter 300 år i släkten Sparres ägo.

1827 köpte Greve Carl De Geer af Leufsta, Lövstads bruk i Uppland, slottet åt sin dotter Charlotta. Hon var grevens enda barn men hade ingen arvsrätt till Lövstad bruk. Det skulle ärvas av grevens brorssöner. Slottet var en kompensation till Charlotta. Hon gillade dock inte slottet som det såg ut då. Greven frågade hur hon ville att det skulle se ut. Charlotta ville ha ett romantiskt slott som det den populäre författaren sir Walter Scotts riddarborg Abottsford House i Skottland. Det var han som skrev ”Ivanhoe”.  Greven var svag för sin dotter och beställde ett sådant slott av Abraham Bengtsson Nyström. Abraham hade arbetat åt Baltzar von Platen under bygget av Göta kanal. Slottet renoverades och byggdes på och en mängd byggnader på godset uppfördes. 1848 var Charlottas slott klar för inflyttning. Charlotta var gift med Baltzar von Platen så på det sättet blev släkten von Platen ägare av Stora Sundby. Efter Baltzars son, greve Carl von Platens bortgång år 1888 övergick godset till friherre Carl Klingspor, som var gift med von Platens systerdotter. Deras son, hovmarskalk och friherre Wilhelm Klingspor, född 6 oktober 1880 i Göteborg, död 8 januari 1963 var Johan Klingspors farfarsfar. Wilhelm var en aktiv man, svensk greve, förste överhovjägmästare, diplomat och företagsledare. Tillsammans med Hugo Stenbeck och Robert von Horn grundade han Kinnevik.

Tillbaka till nuet: Vi är samlade alla 48 i ett rum som Johan säger är ett av de största salarna på svenska slott. Någon brukar ibland opponera sig mot det men då säger Johan att det är möjligt kvadratmetermässigt men räkna kubikmetrarna får ni se! När rummet var riddarsal på 1600-talet var takhöjden betydligt lägre. Vid ombyggnaden av slottet 1831 till 1848, då det fick dagens utseende med 4 stora torn, 12 små torn, 52 rum och 365 fönster, byggdes två våningar på och riddarsalen fick dubbla takhöjden. De ursprungliga målningarna från 1600-talet flyttades upp närmast under taket för att ge rum åt minst tre meter höga gyllenlädertapeter föreställande Hannibals tåg över Alperna med 37 elefanter år 218 före Kristus. Magnifikt. På ena kortsidan finns ett porträtt i helfigur av Karl den 14 Johan. Han fick rycka in som målvakt när vår värd var barn, så tavlan har fått sina smällar. På andra kortsidan står den modell av slottet som Abraham Nyström gjort inför ombygget 1831. Ovanför oss, på översta våningen i slottet, finns gäst- och personalrum. På våningen vi står på finns finare gästrum. På våningen under är det sällskapsrum, sovrum för ägarna och kök.

Vi förflyttar oss till nästa rum som är stora matsalen. Även den är försedd med gyllenlädertapeter från 1600-talet i Venetiansk stil men gjorda i Belgien. På rummets bortre gavel står ett praktfullt skåp i valnöt dekorerat med massor av snidade figurer, blommor och blad. Det är ett så kallat Hamburgerskåp. Johan öppnar skåpet och visar oss ett fat från den guldkantade praktservis som står där inne. Han ber oss gissa var den tillverkats. Några gissningar hörs innan en av deltagarna säger Ryssland. Johan blir förvånad för det är inte ofta någon gissar rätt. Servisen är alltså beställd av De Geer från Ryssland. Servisen används fortfarande vid högtidliga tillfällen. På väggarna finns porträtt av Släkten Klingspors grevar och friherrar. Wilhelm Mauritz Klingspor som var fältmarskalk i det olyckliga kriget mot Ryssland 1808 till 1809. Förlusten av Finland kommer alltid att vara förknippat med Wilhelm Mauritz och förevigad i Fänrik Ståls sägner. Porträtt på Carl Wilhelm Klingspor, Johans farfarsfar med flera fram t o m Johan själv hänger här. Alla i stiliga uniformer utom Johan som inte tycker att han som värnpliktig malaj platsar i uniform. Han är stilig nog i civila kläder.

Nästa rum är mindre men vackert utsmyckat. Här satt slottets kvinnor och handarbetade. Flera av inventarierna är klädda med broderier som husfruarna skapat. På väggarna hänger porträtt av Charlotta De Geer som flyttade in 1848 och Anna-Nora Klingspor, Johans farmor. Vi går vidare genom en dörr i den gamla ytterväggen till Gula och Blå salongerna som ligger i den 1831 tillbyggda delen. Dessa två rum byggdes för 8 stora tavlor från 1700-talet. Färden fortsätter nedför trapporna till slottets äldsta del, det som var en del av befästningen från 1500-talet. Väggarna är 1,5 till 2 meter tjocka och i slottets nedersta del upp till 5 m tjocka. I den välvda gång vi går finns dörrar in till små rum som var förråd och bostad åt befästningens och godsets folk. Sparrarna var ofta borta hos kungen i Stockholm eller ute på något krig. På godset samlade man i ladorna tills herrarna med stort sällskap som kom hem och åt ur förråden för att sedan dra vidare.

Slutligen kom frågan: Spökar det? Någon ställde den till ett av barnen som bor i slottet redan när vi kom och hon hade inte träffat på något spöke. Det finns dock en händelse som tycks gå igen. En dansk fogde och skatteindrivare kom till slottet och blev satt i arrest i avvaktan på vad som skulle ske med honom. Han hade med sig en hund. En natt rymde han och hunden genom att stjäla en roddbåt och ro ut på Hjälmaren. Trots eftersökning var dansken bort. En tid senare hade någon hört hundskall ute på sjön. Både dansken och hans hund hittades på en ö. Dansken fördes i land där man gjorde processen kort med gubben som blev ett huvud kortare. Det händer att husets hundar far upp och börjar skälla om natten när de hör hundskall utifrån sjön.

Vi lämnar slottet fullmatade med intryck och historia med ett stort tack till Johan Klingspor. En del av allt han berättade om är återgivet ovan men det finns inga garantier för att undertecknad uppfattade allt rätt.


Medlemssidor

Logga in på medlemssidor

Endast för medlemmar!