En berättelse om en bok
av Ove Eriksson

Nohrborgs Postilla
Min svåger och svägerska, som känner till att jag är intresserad av släkt- och bygdeforskning, lämnade över några böcker till mig som dom hittat i en ”trappskrubb” i Loftensgården i Hallmare i Loftahammars socken i Västerviks kommun, huset hade varit deras sommarbostad i många år efter att dom hade fått halva gården av min svärfar.  Jag kom att fastna för en bok Nohrborgs Postilla. Då den hade viss anknytning till Västmanland beslöt jag mig för att undersöka dess historia litet närmare.

Författaren:
Anders Nohrborg
Född: 1725-05-09  i Norbergs församling, Västmanlands län
Död: 1767-11-30 i Folkärna församling, Dalarnas län
Uppgifterna om Nohrborgs levnadslopp är magra. Till stor del bygger kunskapen om honom på överhovpredikanten Gabriel Roséns företal till den första utgåvan av hans postilla. Rosén kände Nohrborg personligen och samlade också in upplysningar om honom från släktingar. Både på fädernet och mödernet hade Nohrborg prästerligt påbrå. Efter ett års studier vid Köpings skola och fyra års undervisning i hemmet studerade han i Västerås skola i flera år. 1742 avled fadern men modern hade medel att hålla sonen i gymnasiet till dess han skrevs in vid Uppsala Universitet.

Under studieåren där verkade han också som informator.
Nohrborg prästvigdes i Västerås. I prästvigningsmatrikeln anges att han kallats av domkapitlet men utan angivande av förordnande, något som är ovanligt.  På kallelse av riksrådet H H von Liewen utnämndes Nohrborg till e o hovpredikant. Han hade då redan angripits av tuberkulos. I bevarade brev kan sjukdomsutvecklingen följas. Våren 1764 skrev Nohrborg att han "hela tiden bortåt dragits med en mag- och bröstsjuka, för vilken allt hitintills medicinerat”. Hösten 1767 växlade återkommande blodstörtningar med tillfälliga förbättringar. Till slut fick han begära tjänstledighet och vistades sista tiden hos sin syster och svåger i Folkärna prästgård, där han avled. Bouppteckningen efter Nohrborg i december samma år visar att han hade ett stort och värdefullt bibliotek, som utgjorde närmare en fjärdedel av boets behållning.

Företalet skrivet av:
Gabriel Rosén
Född den 20 december 1720 i Sexdrega församling av Göteborgs stift, död den 2 oktober 1784 i Stockholm, var präst, teolog och författare.
Hans föräldrar var kyrkoherden Erik Rosenius och Anna Wekander. Som student i Uppsala 1738, kallades Rosén 1746 till huspredikant av presidenten friherre von Gedda och blev två år därefter extra ordinarie samt 1750 ordinarie hovpredikant. Utnämnd 1758 till överhovpredikant och predikant vid Kungl. Maj:ts orden, antogs Rosén att vara lärare i teologi för hertigarna Carl och Fredrik Adolf. Han blev 1760 konungens biktfader samt befordrades 1763 till kyrkoherde i Riddarholmens och Bromma församlingar. Överhovpredikantsämbetet bibehöll han till 1767. Vid Gustav III:s kröning 1772 var Rosén en av dem, som hugnades med teologie doktorsvärdigheten och han kallades samma år till ledamot av Bibelkommissionen. Rosén var även bankofullmäktig och flera gånger uppförd på biskopsförslag. Som predikant var han mycket uppskattad och har fått omdömet "en af tidehvarfvets yppersta predikanter, med sann både kristlig och medborgerlig anda."
Som teologisk författare lät han trycka en stor myckenhet strödda predikningar och griftetal, samt Anmärkningar vid tvenne nyligen utkomna skrifter, den ena kallad: Vårt eviga nådaval i Christo Jesu; den andra: Apostolisk predikan för präster (1774). Han skrev även företal till åtskilliga teologiska arbeten och uppbyggelseskrifter, bland annat Anders Nohrborgs postilla. Han gifte sig 1757 med Anna Margareta Rath och hade med henne sonen Erik Gabriel von Rosén.

Pärmens insida:
Pärmens insida är försedd med ett konstnärligt utförd exlibris utförd av:
C. J. Wester
Han var en svensk målare och gåramålare verksam på senare hälften av 1800-talet. Wester var en konstnärsbohem utan fast uppehållsort och syssla. Att han inte saknade konstnärlig begåvning visar den berömda Yxefallatavlan, en akvarell från 1879 med motiv från Yxefall i Kisa socken Östergötlands län som även är ett kulturhistoriskt viktigt dokument av en äldre svensk bytyp. Om Westers utbildning och levnadsförhållanden är inte mycket känt.
I Westers produktion finns en gårdsmålning av Björkö gård på en ö i Loftahammars socken.

Konstnärligt utförd exlibris utförd av: C. J. Wester
Konstnärligt utförd exlibris utförd av: C. J. Wester

Bokens ägare:
Lars Johan Loftén
född den 7/12 1846 i Hallmare, son till Per Magnus Loftén född i Tryserum den 16/8 1816 och Johanna Larsdotter född den 23/3 1822 i Aleglo. Föräldrarna gifte sig 28/12 1845 och bosatte sig på Rusthållet (Hallmare 1) på den del som Johanna ärvt efter sin far Lars Andersson.
Lars Johan hade en tvillingbror Carl August samt en yngre bror John Reinhold Leander född 1849.
Lars Johan reste till Amerika den 27/3 1887 och arbetade som fiskardräng hos en John Andersson i Astoria Clatstop i Oregon. Man noterar att den långa resan över en ocean följdes av en resa över en hel kontinent, då Oregon är belägen på motsatta sidan av Nordamerika mot där han landsteg i New York.  Jag antar att han måste ha varit bekant med John Andersson och att Andersson förmodligen kom från samma trakter i hemlandet. Jag har försökt forska på John Andersson utan framgång. Lars Johan återvände till Hallmare den 6/11 1903. Tvillingbrodern Carl August som nu ägt delen i Frälsegården (Hallmare 2), som Per Magnus förvärvat, hade begått självmord genom hängning den 4/8 1903 och Lars Johan återvände nu från Amerika och övertog gården.
Lars Johan avled den 25/4 1915 i tarmvred och hjärtförlamning. Han var ogift och hade inga barn.

Jag har överlämnat boken till Loftahammars Hembygdsförening och i en bifogad skrivelse uppgivit i princip vad jag ovan skrivit. Detta i avsikt att ge boken en s.k. proveniens, vilket förhoppningsvis kan ge betraktaren litet mer intresse än ”bara en gammal postilla”